Hur lyxigt är det inte när man kan sitta barfota på en gräsmatta i en trädgård och blogga? Jag njuter verkligen! Idag har huvudet varit ovanligt segt, men det har ändå känts accepterande. Jag hade på mig mina nya favoritkläder i höstens färger vilket gjorde att jag kände mig lite extra glad och fin. Alltid kan man kompensera upp humöret med något ;) Idag har jag tillsammans med några vänner reflekterat över var vi är i livet just nu och vart vi vill vara framöver. Det jag hörde och tolkade i gruppen, var att alla ville åt någon form av trygghet i livet och ville må bra. Lösningen till tryggheten för dom var dock att allt skulle bli som vanligt, precis som innan. Men innan vi blev sjukskrivna mådde vi ju heller inte bra, för då hade våra vägar inte möts och vi hade heller inte haft detta samtalet tillsammans idag. Så där tror jag att min resa har kommit längre. Jag har redan insett att jag aldrig mer kommer att komma tillbaka dit, den tiden har gått förbi och nu känns det bara skönt. En ny identitet är det jag behöver, nya vänner, nya resor och bättre hälsa. Jag har senare idag även kommit på några saker jag vill göra framöver i alla fall. Jag vill få fatt i min kreativa sida och börja skapa och uttrycka mig på så många sätt som möjligt. Allt ifrån sång och frigörande dans i vardagsrummet, till skrivande, målande och det fantasifulla varandet i skogen. Jag vill arbetsträna hos en yogastudio där stress och mobiltelefoner blir utstirrade och portad. Där flyktbeteenden inte är en utväg. Där fokuset och lojaliteten till sig själv är en självklarhet. Vi hjälps åt att påminna oss själva att överösa oss, med självkärlek istället för självkritik. Tålamod istället för frustration, förlåtande istället för dömande. Varje dag ska jag vara där för mina egna skull. Jag vill gå en teaterutbildning där jag får ta plats. Stor plats! Jag vill kunna prata och skratta högt utan att känna mig nerslagen av en tillsägelse eller blick. Jag vill synas och känna mig trygg i att alltid bli sedd oavsett vad. Det är okej att ta plats, även jag. Det är okej att vara olydig och följa sina egna behov och sin inre röst. Det ska vara det nya "duktig" Ingen jävla pleasing mer! Det jag tror jag vill säga med teatern är att jag vill lära mig att stå stabilt med båda fötterna på jorden i min fulla kraft, genom att bara vara naturligt vanlig och gå min egna sanna väg för min egna skull. Jag skulle skriva ett mail idag, jag skrev och jag skrev. När jag läser igenom det, så märker jag att syftet bakom mailet egentligen är att jag vill be om lov för att få slippa ta del av något. Mitt nej och min gränssättning blir inte tydliga, utan orden får det mer att verka som att jag är osäker på mitt beslut. Det är jag inte. Men ändå är jag rädd och vill så gärna få en bekräftelse om att jag fortfarande kommer att vara omtyckt och välkommen. Så halva mailet går åt till att förklara mig och att tacksamt smickra mottagaren. Varför? haha. Nej, säger jag bestämt. Nej, tack och hej! På återseende. Det sista jag vill göra på listan är att knyta ihop säcken, jag vill gå ett tredje år inom shamanism, folktro, magi och healing. Där jag sedan kan ta mina examen till en gedigen utbildning och arbete. Detta ska ta 3 år sammanlagt. Sedan vill jag ju även föreläsa, skriva en bok, resa och blogga. Ni fattar grejen ;) Ha ett gött liv helt enkelt. Och kanske kan jag få allt detta, men lite uppoffringar och goda möjligheter på vägen. Oavsett känns det gott att ha ett mål. Tack för att du ville ta del av mina text och mina tankar. Ha en fortsatt fin kväll alla läsare. Nu ska jag fylla på teet och njuta av den sista solen. / Taramella.