Jag är inne i en fas som tar mig tillbaka till när man är i runt 3 års åldern. Då man lär sig att sätta gränser och ordet nej blir väldigt spännnde att utforska. Ibland hamnar jag även i trotts. Försök att se den där lilla tjejen framför er som är runt 2-3 år, med en prinsesskrona på huvudet och en liten stav med en stjärna på i handen. Som är sådär söt, men som också kan va väldigt manupulativ genom att se lite surig ut eller rynka näsa och spänna ögonen i någon på lek. DET är jag just nu. 
Från att ha varit en extrem pleaser under så många år har jag nu efter flytten börjat landa och då börjar nästa process.  
Det kan vara som i situationer när vi är i köket och sambon vill ta en bit mat ifrån min tallrik fast han har en egen framför sig. För att han tycker att det är lite mysigt och att min mat är lite godare än hans, just för att den är min. Vilket inte gör något egentligen eller hur? 
Neeej, säger det lilla barnet. Neeej, neeej, nejjjj! och så går det några sekunder, så slappnar jag av.... - nu går det bra. Säger jag nöjt.  
Jag bestämmer, jag är i kontroll tror jag. 

 

För det första, det finns inget som heter mitt eller ditt i en relation. Min kropp bestämmer jag givetvis över, men materiella ting kan vi på ett sätt aldrig äga eller ha kontroll över då dom kan försvinna, gå sönder eller gå ur tiden. Så att ens försöka kontrollera någon annan och matriella saker är ju engentligen bara löjligt. 
Detta är ju trotts allt något som händer i mig, totalt ofarligt egentligen. 
Jag finner en stor humor i den här bestämda damen jag har inom mig, samtidigt som jag försöker sända så mycket kärlek till henne som jag kan. 
Det är inte meningen att allt ska styras. Jag behöver vara öppen till allt som sker och också acceptera allt som sker. För att göra det, så kan jag inte gå in och peta i varenda grej. 
Det här kommer givetvis ta sin tid att reda ut detta mönster som allt annat. Men ville mesta bara dela dagens tankar. 
Må väl! 

Kärlek Taramella <3